Huvudpartner till SBL

Coach Vicente Belena blir intervjuad av Spansk basketblogg

Publicerad:

Artikeln är översatt från spanska med hjälp av Google translate. 

SBL är en av de tävlingar, utanför våra inhemska ligor, med störst övervikt av spanska tränare, eftersom 33 % av lagen har en spansk hyresgäst med våra representanter som Sergio Vicente (Nässjö), Sergi Brugué (Sodertälje) och Gabo Loaiza ( Umeå) som exponenter. I det här läget åstadkom tränaren Sergio Vicente en stor prestation i november sedan hans blygsamma lag smugit med sitt lag in i finalen i Svenska Cupen som spelas denna vecka den 20 januari.

Vi vet att i Sverige, utan att vara en dominerande sport, har landets förbund arbetat med att sprida basketen. Därmed kommer finalen att hållas i Stockholm, och de har redan sålt hela 7 200 biljetter för några dagar sedan, till en sport som inte är jättestor där. Sergio Vicente är en god vän till den här webbplatsen, där han har samarbetat vid flera tillfällen, en tränare som känner till detaljerna i LEB och EBA, och med lång internationell erfarenhet i olika länder (Storbritannien, El Salvador, Norge) och som efter en bra sista säsong blev uppringd av Nässjö.

Det svenska laget är en klassiker i den svenska mittzonen, och har redan haft spanska tränare tidigare. Med en bas i rotationen av åtta spelare känner upp till fyra spelare till Spanien, den öppna 4 Gutenius (Clavijo), målskytten Adom, som stack ut förra året med Peñas en Plata, Barton (GBC) eller en klassiker i laget som t.ex. Ruffin (Palencia), kompletterad av två svenska spelare, och två amerikaner som den starka vingen Hemphill och den fyra kanadensiske skytten Cole Long.

Framför favoritlaget Norrköping Dolphins, ett lag som spelat i Europatävling, enastående ledare i ligan med bara en förlorad match och klar favorit till denna final och ligatiteln. Ett lag fullt av värdefulla svenska landskamper som Terins, Ramstedt, Schüberg, Desport, Dawit och fysiska amerikaner som Gamble, Penha, Vann eller skyttar som Tyus.

Vi pratade kort med Sergio Vicente för att ta reda på hur han kom fram till detta viktiga datum, vad det betyder för honom och hur hans ankomst till Sverige har sett ut.

Zona De Basquet– Hej Sergio, vi vet att du är full av förberedelser, så först och främst, tack för att du servar oss. Efter en bra kampanj i Norge kommer erkännande till ditt arbete och i Sverige märker de dig Hur kom erbjudandet till, hur kom du, hade du något annat alternativ eller var du tydlig med att åka till Nässjö?

Sergio Vicente – Först och främst vill jag tacka dig än en gång för att du kom ihåg mig. Du har alltid gjort det sedan början av min karriär och det är en enorm glädje att få ditt arbete erkänt när du är borta från hemmet.

Min ankomst till Nässjö uppstod som de flesta destinationer jag har besökt hittills: ett nätverk av kontakter som jag själv har skapat (jag håller just nu på att söka efter en agent så jag kan fortsätta växa med lite mer hjälp). Efter min andra säsong i Tromsø kände jag att det var dags att ta ett steg framåt och jag började leta. Jag hittade andra alternativ i Finlands och Österrikes första divisioner, men Nässjö var alltid den klubb som visade mest intresse.

ZdB – SBL är en tävling med många matcher, med upp till fyra omgångar, hur hinner man med så många matcher?

SV – Jag hanterar det bra eftersom jag älskar att tävla. Arbetsvolymen är väldigt hög med normalt två matcher i veckan, men jag har en utmärkt personal som gör allt enklare. Allt videoarbete och förberedelser före och efter matchen delas med min assisterande tränare Oliver. Jag har också en fysioterapeut, Jaime (också spansk) och en prep, Gabriel, som ansvarar för att alltid ha spelarna i bästa möjliga skick, något väsentligt med den höga belastningen på matcher.

ZdB – Säsongen har gått lite i cykler, dålig svit i början, bra resultat senare, och ytterligare en dålig svit, för att ligga i mitten av tabellen med 9 W – 11 L. Hur tar sig laget till cupfinalen ?

SV – Vi anlände med en enorm entusiasm. Vi är den minsta staden i ligan och vi är en match ifrån att vinna en titel. Det är första gången i historien som Nässjö tar sig till cupfinalen och folket är dedikerade till laget. Över 300 personer ska åka till Stockholm för att stötta oss.

ZdB – Du möter Norrköping, toppfavorit för allt i Sverige, full av landskamper, fysiska amerikaner, en stor trupp. Det är klart att Norrköping har favorittecknet, och att de har slagit er två matcherna som spelas mot dig i den ordinarie ligan, men utöver det villkoret, går det att vinna 40 minuter?

SV – De går att vinna och vi känner så. De har slagit oss i båda SBL-matcherna, men vi hade chans i båda fram till sista minuterna. Vi vet att vi är kapabla att slå vem som helst och det är därför vi är i cupfinalen (vi har tagit bort två av favoriterna i kvartsfinal och semi: Boråsfinalist förra säsongen och Luleå laget med mest budget).

ZdB – Var tror du att nycklarna till att vinna cupen kan vara?

SV – Nyckeln kommer att vara att vara hooked till slutet, det måste vara målet. Jag tror att vi nådde en tight avslutning, vi har spelare som kan avgöra. De är favoriter och kan lida i det läget.

ZdB – Ditt lag är en blandning av svenska spelare, som vet hur man spelar som Gutenius, Barton och Ruffin (på väg att få svensk nationalitet genom äktenskap) och med lång erfarenhet av spel, plus unga amerikaner som är väldigt hungriga. Tror du att denna förening av faktorer Kan det vara en positiv poäng att ha ett bra spel, eller är du rädd att nerverna ska tynga?

SV – Att ha den mest talangfulla svenska spelaren i SBL (Charles Barton Jr) kan utan tvekan vara en avgörande faktor. Även Gutenius och Ruffin är alltid där, men vi behöver alla att bidra i sin roll. För att slå ett lag som Norrköping behöver vi nästan det bästa av alla.

ZdB – Äntligen, mer än 7 000 åskådare på neutralt territorium, parallella aktiviteter, hur känner du personligen inför att delta i denna svenska basketfestival?

SV – För mig är det en enorm belöning och motivation att fortsätta jobba. Det är min första final i en professionell tävling och jag vill njuta av det. Jag hoppas att det är det första av många, men framför allt får det mig att minnas hur lyckligt lottad jag är som kan leva med det jag gillar mest.